Lyssnar just nu på en bok som heter Dotter önskas, av Katerina Janouch.

Tycker det är helt ok, men kan liksom ändå inte låta bli att störa mig på detta ältande om att vilja ha en dotter till typ vilket pris som helst. Kanske jag störs pga alla kommentarer jag fick när jag själv väntade nummer två...
-Åhhh...Nu får vi hoppas att det är en liten flicka denna gång...
                         eller

- Jag håller tummarba för en liten tjejja....

Vad är det som gör det så specielelt med att få en dotter. Är det önskan att förverkliga sig själv genom någon? Att få köpa rosa klänningar?

När jag väntade mitt första barn, önskade jag mig en son. Tänkte liksom aldrig ens tanken att det skulle KUNNA vara en tjej. När bebisen lyftes upp på min mage sa jag...-Hej lille Jesper!! Barnmorskan tyckte då att jag skulle titta efter vad det var för kön på bebisen först   Och det VAR ju självklart en pojke  

8 år senare, när jag väntade nr två, var jag så överväldigande lycklig över att överhuvudtaget vara med barn, då flera läkare hade sagt att det inte var säkert att min kropp skulle klara en graviditet, om jag över huvud taget blev gravid. Skulle säkert tyckt det varit roligt med en flicka, men när ultraljudet visade upp en frisk & fin pojke blev jag överväldigande lycklig. En LILLEBROR!! Ordet klingar underbart  

Nu ska jag inte ha fler barn. Jag är helt nöjd med de två POJKAR jag har. Hoppas dock på framtida trevliga svärdöttrar, så jag får klappa på garvidmagen & vara en närvarande farmor .....Om inte någon av grabbarna visar sig vara homosexuell då...