Utbrändhet!

För drygt ett år sedan "gick jag in i väggen".

Hade ju hört talas om det, men förstod inte själva innebörden förrän jag själv stods där & blickade ner i den mörka avgrunden.

Hela min värld rasade samman & ingenting fungerade som det borde.

Avgrundens långa, förgiftade armar sträckte sig efter mig, och försökte locka mig ner i det djupaste djupa.

Det var knappt längre möjligt att skilja dag mot natt, erklighet mot overklighet.

Allt flöt ihop till ett enda ont.

Smärta, ångest, oro & sorg var det mitt liv bestod av.

Idag har det gått över ett år sedan den där dagen då min kropp sa ;

stopp! Jag orkar inte mer.

De närmaste veckorna (eller om det var månader...) minns jag inte mycket av.

Ens ak kan jag dock säga: och det är att jag ALDRIG NÅGONSIN vill hamna där igen.

Helvetet är ingen trevlig plats!

EFtersom jag är så sabla envis (det är inte alltid positivt), så kämpade jag mig tillbaka till jobbet efter ca 5 månader. Utan någon professionell hjälp.

Som ni säkert förstår så gick det inte så bra.

NU har jag dock tagit ett beslut.
Jag tänker bli frisk!

Jag har förstått att jag inte är den enda.
Jag har förstått att jag ibland måste säga nej.

Jag har förstått att jag måste lyssna på min kropp.

Jag har förstått att detta inte på något sätt är mitt fel.

Men framfrö allt.....Jag har förstått att jag behöver professionell hjälp för att bli bättre.

Denna vecka hoppas jag få tid till att påbörja mitt tunga arbeta att komma tillbaka.

För att göra det måsta jag tala om många & jobbiga saker.
Det kommer vara kämpigt & det kommer att ta tid.
Men jag måste ge mig själv den tiden.
det är på tiden att jag investear i mig själv!
Jag måste ge mig själv, och min familj en möjlighet till den lycka vi faktiskt förtjänar.

Med stöd av min familj & mina nära hoppas jag att detta ska bli bra.

De vänner som faktiskt är värda att kallas vänner, finns fortfarande kvar vid min sida.
Jag VET att jag inte varit särskilt social under en längre period nu, men som sagt...

Jag hoppas på en bättre framtid

Detta är utmattningssyndrom/utbrändhet:

Utmattningssyndrom/utbrändhet, kan man få efter långvarig utmattning eller psykosocial påfrestning.  Vi klarar för det mesta av att hantera stress om vi bara får tillräcklig tid för återhämtning, men om denna balans under en längre tid inte fungerar börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Med tiden blir man tröttare och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min kropp inne i en fålig period igen   Nacken värker och det "brinner" i hela bröstryggen. Hjärndimman är ständigt närvarande, likaså den vidriga yrseln. Fibron river i hela kroppen och min mage värker konstant. Förutom svår IBS har jag nu äve...

Har precis suttit och läst senaste inlägget på Magdalena Graafs blogg. Där kan man läsa att någon HEMSK människa har skrivit till Magda att hon tycker det är rätt åt henne att hennes son dog, att det är hennes fel för att hon var en dålig mamma, att ...

Som jag har längtat efter att sommaren ska börja nalkas. Vintern har som vanligt varit alldeles för lång. Speciellt när den inte bjudit på så mycket snö. Det blir så grått & trist.   I mars blen äntligen operationen av min dumma mage av. Var inte...

Så var det då nyårsafton. Många gånger som jag under det aår bara önskar att året ska ta slut, så man kan lämna år 2014 bakom sig, och istället välkomna ett nytt år. Nytt år - Nya möjligheter. Året som gått har bjudet på mycket jobbiga saker, men ä...

Känner med en gång att detta blir ett blogginlägg med klagande. Nu är det endast tre arbetsdagar kvar innan julledigheten börjar. Julstämningen lyser med sin frånvaro    Om det ändå kunde komma lite snö    Jag vill ha lite vitt till jul, oc...