Huvudvärken jag vaknade upp med idag var inte av det nådiga slaget. Värken var dov, pulserande, sprängande....Jag kände smärtan pysa upp genom ryggen, skuldrorna, nacken & vidare upp i huvudet   Tvingade moig dock till slut upp för att påbörja denna Söndag som bjöd på strålande   .

Lunchen bestod av våfflor med grädde & sylt hemma hos mamma & pappa. Var flera år sedan jag senaste åt detta, så det var underbart gott. Njutningen förstördes dock av att H låg & tjurade på golvet för att vi inte gick till farfar (hans idol..), och J var överallt mellan golv & tak...Jaa, kanske till & med över taket...  

Jag blir så matt i både kropp & själ. Orkar inte med denna ständigt pågående karusell, som bjuder på både lopopings, skräck & ren hysterisk rädsla  . Ska dock tilläga att J även bjuder på lycka, stolthet & oändligt stark kärlek   . Han är min alldeles egna fina son, som dock har vissa svårigheter med livet.