...för begravning alltså. Den här gången är det min farmor. Hon somnade in för evigt tidigt i Tisdags morse. Det känns helt obeskrivligt tomt & kosntigt. Bara en vecka tidigare var hon hemma & firade min 30-årsdag.....*suck*
Detta är det FJÄRDE dödsfallet i SLÄKTEN i ÅR När ska detta sluta?? När hela släkten är utraderad eller?????

Försöker dock se ljust på detta. Farmor blev 86 år, hade aldrig ngn hemtjänst,inga mediciner, hade mycket vänner, LEVDE verkligen livet, reste mycket & senast hon låg på sjukhus var när min pappa föddes. Hon fick ändå en sådan död som vi trodde på....levde fullt ut ända tills det bara tog tvärstopp. 2,5 dygn på sjukhus hann hon med. Om jag får leva bra tills jag är 86 år och sedan slippa lida alltför mycket är jag glad. Sista tiden har famor pratat mycket om döden....detta är vi MYCKET tacksamma för idag. Vi vet hur hon vill ha det på sin begravning.

Framför allt sa hon för inte alls länge sedan några ord som jag påminner mig själv om när sorgen hänger över mig som värst. " Sörj inte att jag är död-gläds åt att jag har levt".
Vila i frid farmor!!!

Idag, mitt i alla sorg ska jag försöka tenta-plugga....Har tenta 8-12 imorgon